p2k

Helg. Som liten tyckte jag att ord som man kunde rimma på älg var ofantligt kul. Även saker som hade den minsta koppling till den svenska skogens konung var skoj. Till och med ofantligt roligt. Till exempel har jag fortfarande kvar den gamla t-tröjan med en bild på just en älg och texten "Trevlig Älg" tryckt under bilden. Under en kort period i början av min gymnasieperiod tyckte jag gnuer var roliga men så småningom tyckte jag det kändes för lättköpt och återgick till älgar. Älgar håller än. Nu undrar jag just vad det egentligen är som är så oerhört kul med älgar. Jag har inget bra svar, annat än att det liksom känns genuint lustigt. På alla sätt. Nog om älg.

För er som vill förkovra er ytterligare i älgroligheter kan jag rekommendera Jonas Gardells textsamling "Mormor gråter och andra texter" där det finns en tidig text av Gardell om sin barndoms somrar i Bohuslän. Om jag inte minns helt fel heter texten lämpligt nog "Älgar".

Trevlig älg på er.

Petter

Tusen små bitar är en bok som jag precis läst. Det ska du också göra. en förtvivlat bra bok är vad det är. Kanske inte den bästa rent litterärt eller tekniskt. Men hur ska jag säga utan att låta som när Avril Lavin ska berätta om sin musik? Det jag menar är att boken känns 'äkta' men det ordvalet har ju så många sönderproducerade ringsignalmakare redan förstört. Boken är iallafall det.

Boken är skriven av en lirare vid namn James Frey och handlar om en period i hans liv. James har knarkat apmycket och är tjockt på deken och bestämmer sig (med ett visst medel av tvång från andra parter) för att fixa sin skit en gång för alla. Gör han inte det är det så att säga stolpe ut.

Läs boken och begrunda. Jag fick iallafall lite av ett hugg i magen då jag stängde igen den sista gången. Eller lite och lite förresten, jag mådde tjyvis större delen av den kvällen.

Läs!

eder

Petter

...ska jag berätta om konserten med Lauryn Hill i tisdags. Det var tjockt! I ärlighetens namn ska jag villigt erkänna att jag inte har så där bautakoll på Lauryn Hill men efter i förrgår är det bara att skaffa sig det...

Agnes har alltid pratat sig varm för Lauryn och bedyrat den goda kvaliteten men jag har faktiskt aldrig lyssnat in mig ordentligt. Men vilken konsert sen. Oj oj. Lauryn visade var det där förbannade skåpet ska stå nånstans. Och det, mina vänner, är rakt i ansiktet på en. "To Zion" för att nämna ett exempel var fullkomligt magisk. Även Fugeesmedleyt hon rundade av med knockade precis vem fan som helst. Hon kan verkligen leverera.

Visst, Lauryn Hill är en diva. Visst, hon börjar ibland sina konserter tre timmar försent för att hon inte kan välja skor (dock inte i tisdags då konserten i princip startade på utsatt tid). Visst, hon har varit dekad och visst, hon kan verka klyschig. Allt det där är skitsamma när hon väl står där (eller står och står, far runt som en sån där tetting de gamla brukar prata om). Lauryn Hill är nämligen en av de få (kanske den enda) där såna trivaliteter inte spelar nån roll. När hon väl går på är hon bäst. Det vet hon och det vet alla i publiken. Jag tror personligen att fröken Hill kan komma undan med precis vad som helst. Förmodligen därför att man som åhörare vet att när hon väl kliver upp på scenen så levererar hon. Hennes röst och utstrålning dominerar. Speciellt rösten, den saknar nog motstycke i alla hennes genrer (vilket i sin tur är så gott som alla genrer). Även om hon börjar konserten med att berätta att rösten är paj så slår den fullkomligt ner en. Pang bom bara.

Gå och se. Så fort ni bara får chansen. Det kommer iallafall jag att göra.

Annars då?

eder

Petter

Det var igår det hände.

Igår kväll var vi på sthlm jazz festival. Fruktansvärt trevlig tillställning - de hade ordnat det så fint, så fint. "Jag hittar nog till Skeppsholmen" både tänkte och sa jag. Mycket riktigt, efter bara en liten blunder upp på Söder körde jag ut på holmen (va e en holm?). Fel holm (va e en holm?). Riddarholmen och Skeppsholmen är två vitt skilda platser. Det vet jag. Nu. På Riddarholmen turturduvar äldre par. På Skeppsholmen festivalas det. Alltså fick vi börja leta efter en annan holm (va e en holm?).

Väl framme fick vi lära oss att:

1. Det är inte så kul med kö.
2. Även som anställd vid moderna museet måste man betala p-avgift (om än avskalad men ändå)
3. 225 spänn för två små pappassietter asiatiskt, en engångsmugg rödblås och en liten lättöl är fullt skäligt på festival.
4. Lauryn Hill är skitbra!

Nu fick jag bråttom men en helt annan gång ska jag berätta om punkt fyra.

eder Petter

Fan.

Jag med, tydligen. Fast jag ska försöka att aldrig kalla det för det där hemska namnet, ordet, ljudet. B L O G G. Jag har sett att de skriver det så. De där som vet hur man gör. Innefolket. De som sär skriver.

Hur som haver barnen kär så ska jag försöka yngla av mig lite ord och sånt här som jag tycker ni ska läsa. Eller rättare sagt som jag tycker jag ska skriva.

Äh vafan vi kör.

eder Petter