Missat nåt?
Lösningen är enkel. Äter du inte kött äter du inte julmat. Kom inte och kalla sojaköttbullar, quinoafrestelse, eller fucking qorngris för julmat! Det är det inte! Punkt.
Fy fabian, det finns inget som provocerar mig mer än veganer. Att det väljer att laga vegansk mat själva so be it men bebelanda inte er skit med andras! Någon gång ska jag redogöra för mina tankar om veganer/vegetarianer som blir bortbjudna på middag men just nu kan jag inte formulera mig adekvat. Återkommer i ärendet.
Alla måste bojkotta!
På gång
en smula jul
Det blir en härlig, stämningsfull jul i år, även för de ensamma! Det har Findus minsann sett till. Tänk att även de allra sorglisaste krakarna får chansen till fin, traditionell, svensk julmat. Och så smidigt förpackad sen! Detta kommer garanterat lösa självmordsproblematiken vid jul. NOT! Om jag vore deprimerad och kände mig fruktansvärt ensam och övergiven och misslyckad och sänkt och slut men ändå går ner till Konsum på julafton för att åtminstone få mig en bit mat och finner detta, ja då är det klart. Raka vägen hem till garaget och, ja resten kan ni.
Alla måste förfasas!
Jag saluterar bristen på intelligens!
Torbjörn Flygt
Åsa Larsson
Björn Ranelid
Dick Harrison
Peter Englund
Lena Koppel
Colin Nutley
Kjell Åke Andersson
Joakim Nätterqvist
Stefan Sauk
Hannes Holm
Måns Herngren
Peter Dalle
Mikael Persbrandt
Rikard Wolff
Georg Riedel
Martin Rolinski
Henrik Rongedal
Magnus Rongedal
Fredrik Thomander
Jakob Samuelsson
Matti Alfonzetti
Jill Johnson
Claes Janson
Monica Borrfors
Lasse Tennander
Eva Dahlgren
Per Gessle
Ulf Dageby
Martin Ehrencrona
Jacob Widén
Eric Lantz
Oscar Kempe
Magnus Sveningsson
Joey Tempest
Lisa Miskovsky
Niklas Strömstedt
Berlusconi tar chansen!
Alla måste läsa!
alltså, det här med mobbning
Tolka mig inte fel nu, mobbning är hemskt och fruktansvärt och allt det där - det är inte riktigt det jag vill belysa. Det som jag däremot fastnat för är det här med skadestånd. Jag förstår inte hur det kan vara kommunens ekonomiska ansvar.
Ok, scenario. Olle är tolv år. Han blir mobbad som fasen i skolan. Det är synd om honom. I hans skola går ett par killar som är svaga människor och dumma i huvet. De trakasserar honom och säger dumheter och kallar honom för, ja vad vet jag, könsord kanske? Naturligtvis blir Olle ledsen och tycker det hela är psykiskt påfrestande. Olles pappa Knut märker efter ett tag att allting inte är helt hundra med hans son. Knut söker upp Olles lärare Leif för att dubbelkolla om han också märkt något. Leif svarar dröjande jakande. Visst har han märkt att Freddan, Stoffe och Nicke inte är helt schyssta mot Olle. Läraren har kanske till och med sagt åt grabbarna vid ett par tillfällen ?men du vet hur grabbar är?. Det vet Knut men han tycker fortfarande inte det är okej. Knut tar så småningom upp detta med Freddan, Stoffe och Nickes familjer själv och berättar att deras söner inte är speciellt vänligt inställda till Olle. Förmodligen kommer någon av föräldrarna bli förfärade och lova bot och ändring medan någon (som själv är understimulerad och gillar mountainbikes av märket Scott och dricker Red Stripe på firmafesten ?för att den är gjord på hampa, som att röka hasch typ?) kommer säga åt Knut att lugna ner sig och ?du vet hur grabbar är?. Efter att det gått ett tag och Olle fortfarande blir mobbad och ingenting egentligen har ändrats bestämmer sig Knut för att det måste till en ändring. Något måste göras! ?Jag stämmer kommunen!? är Knuts lösning.
Det är nu det är läge att ändra rubriken på inlägget.
Alltså, det här med Sverige.
Varför måste vi alltid hitta någon annan ansvarig än den som egentligen är skyldig? Och varför måste vi alltid hitta någon ansvarig över huvudtaget? (Det är lite av ett sidospår - i det här fallet är det solklart vem/vilka som är ansvariga. Barnen själva och naturligtvis deras föräldrar. Men om något pajar i Sverige, kanske på grund av fleråriga felaktiga traditioner eller rutiner, så måste vi alltid ha en fysisk person som får ta smällen. Det är ett sjukt beteende.). Jag kan verkligen inte förstå var och när kommunen blir ansvarig för att ett barn mobbas. Hur fan går det till rent ut sagt? Barn är barn och kan inte (ibland tyvärr för det finns kalla och beräknande 14-åringar som kommer undan med vad som helst bara för att de är just barn) hållas skyldiga. Men vuxna är också vuxna och de kan däremot hållas ansvariga. Knut ska leva djävulen och se till att Nicke, Stoffe och Freddan håller käften och ser till att skaffa sig ett vettigare tidsfördriv än tracka hans son Olle. Med lite pondus och självbevarelsedrift löser han det. Och han löser det med dem och deras familjer. Inte kommunen. Men det landar alltid i skadestånd i slutändan. Inte alltid ett utdömt sådant men väl ett krav. Pengar kan inte ersätta skada som åsamkats en människa fysiskt och/eller psyksikt. Men det kan kanske vara någon form av upprättelse. Men upprättelsen ligger ju i så fall i att den skyldige betalar till den drabbade. Att stämma mobbarnas familjer om det har gått riktigt jäkla långt kan vara en idé. Inte som en lösning men som en kompensation och, som sagt, liten upprättelse.
Berlusconi, sådärja!
Även hans mediakontroll imponerar mig mycket. Han vet verkligen hur han ska använda sina egna kanaler (inte bara tv-kanaler...) för att få det han vill. Men att han skulle ha odemokratiska intressen är i mina öron bull. Jag tror inte det finns någon ledare i något land som inte gör allt för att försöka styra och kontrollera medier till sin egen favör. Varför klanka ner på Silvio? Bara för att han råkar ha varit en framgångsrik entreprenör? Man ska inte glömma att det fram til 1985 var totalt förbjudet att sända nationell tv i Italien om man inte var en statlig kanal. Vem var det som arbetade för att slopa det förbudet ända sedan decennieskiftet 70/80? 1985 fick Berlusconi igenom sina tankar, fast bara delvis. Fram till 1990 var det fortsatt förbjudet för andra än statens egna kanaler att sända nyheter och politiska kommentarer. Gissa vem som till slut lyckades få bort det förbudet? Just det.
Det var bara några kommentarer som ger en liten bild av en liten del av Berlusconis engagemang. Förutom att han gjort en hel del för Italien är han ju en helfestlig karaktär! Jag tycker mycket om makthavare och politiker osv som inte är så förbannat pk hela tiden. Där har Silvio bidragit en hel del. Senast förrförra helgen var han igång med sina uttalanden. Då passade han på att vädra sina åsikter om viken politisk inriktning som hade snyggast kvinnor. Efter att han gått igenom medlemmarna i parlamentet konstaterade han sonika att högersidan hade vackrare kvinnor än sina motståndare till vänster. Ungefär så ser det ju ut i varje land så jag förstår inte att det kunde vara en så öm punkt. Om vi bortser från de stora partierna (sossar, moderater) tror jag det stäåmmer in riktigt bra. När såg du senast en vänsteraktivist som du tyckte var attraktiv? Jag misstänker i och för sig att det inte beror så mycket på deras fysiska förutsättningar, de kan nog vara likvärdiga, utan mer på stil och klass. De saknar helt enkelt stil. Men det här inlägget skulle ju inte handla om mina tankar, utan om Berlusconis., så åter till honom.
När man letar runt lite efter kloka ord som Silvio Berlusconi yttrat vid olika tillfällen hittar man då och då smått fantastiska saker. En annan favorit än den ovan är; ?I'm sorry for having said communists eat babies. Buf if you want, I can organize a conference in which I will prove communists have really eaten babies?.
På samma tema som ovan sa han under valkampanjen 2006; ?Read The Black Book of Communism and you will discover that in the China of Mao, they did not eat children, but had them boiled to fertilise the fields." Oerhört festligt sagt i en valkampanj om du frågar mig.
Under 2005 invigdes EU:s Livsmedelverk i Palma och under invigningen passade Berlusconi på att beskriva den finländska maten som ?vidrig?. Vilket kanske inte är så där jättelyckat att säga som invigningstalare för en EU-organisation som Finland är en del av?
Ovan var bara några exempel på fyndigheter sagda av allas vår Silvio. Det behöver mer humor i politiken! Det är lite grann det jag vill påvisa med det här inlägget. Självklart kommer en man som Berlusconi vinna röster i valet. Han är ju lite mänsklig och inte bara en byråkratmaskin. Speciellt i ett land som Italien som är så stifft är män som han ett välkommet inslag. Jag bugar, bockar och gratulerar!
mm, jag vet
Men det är möjligt att det kommer ta fart igen, vem vet.
Så länge tycker jag alla ska gå in på 1000apor istället. Det är sjult kul, fo'sho! ch jag snor ett tips från dem och slänger ut här som någon form av tidsfördriv:
Tredje riket
Alla måste titta!
P
En kort rad från en avdankad bloggare
snacka goja och du torkas av dojan som skokräm"
Upprörd
Bröderna Schulman
Alex och Calle Schulman har nu återigen börjat blogga. Och de gör det på ett fullkomligt fantastiskt sätt. Enda sedan Alex abrupt slutade blogga för Aftonbladet och började irra något om att han skapat ett monster och allt vad det nu var har halva bloggvärlden väntat på hans comeback, som han faktiskt vid flera tillfällen lovat ska komma. Jag trodde nog det skulle ske i samband med lanseringen av 1000apor.se i april men naturligtvis gör han det innan för att skapa lagom hysteri. Även Calle Schulman bloggade (ofta bättre och vassare än brorsan) som ni kanske minns och låg tvåa bland mest lästa bloggar i Sverige under en period (då Alex va nummer ett och Katrin nummer tre....). Nu har de alltså startat upp en gemensam blogg.
Och det är här jag återknyter till mening två i denna text. Vilken portal eller tidning eller sida tror ni de väljer att blogga ifrån? Vi kan väl utgå från att Aftonbladet har en stående inbjudan till åtminstone Alex och säkert också rätt bra ekonomiskt ersatt? Och de flesta s.k. livsstilssidorna hade nog gärna cashat fett för att få stoltsera med namnen. Och dn och svenskan osv. Det är här det fantastiska kommer in. Herrarna väljer att skriva för Värmlands Folkblad! Jag dör ihjäl! Nyheten kom ut i går kväll och vad händer då måntro? Jo, naturligtvis kraschar hela vf.se så in i norden att den tvingas ligga nere enda fram tills nu alldeles nyss under senare halvan av eftermiddagen. Det är stor humor att vara hetast i Sverige och välja Värmlands Folkblad. Oerhört stor humor.
Alla måste underhållas!
klimatet
Alla måste skratta!
Blindstyren
Friday-mys
"Hasse, en kille på 16 år går fram och hälsar, plockar åt sig en bulle. En av de äldre kvinnorna från Missionskyrkan frågar om han inte vill ha varm choklad också.
- Nej, jag har choklad, säger han och pekar på sin ölburk. Kvinnorna från Missionskyrkan skrattar. En av dem skakar på huvudet."
Almost there
Japp.
Så var det nästan helg. Eller ja, förresten, det känns en bit bort ännu men det närmar sig. Det inser jag. Den här veckan har varit lite seg och tröttsam. Inspiration = i princip noll just nu och jag vill mest ta mig hemåt. Sitter i en liten håla långt långt bort men som tur är kommer en taxi och hämtar mig om 3,5 timme så jag kanske står ut.
Helgen ska bli grymt fresh! Både pretto och friluftsmässig vilket är två saker jag inte brukar kombinera sådär våldsamt ofta... I morgon ska vi nämligen besöka Stockholm Furniture Fair vilket ska bli väldans hey baberiba. Dels ska det bli kul att gå på möbelmässan och kolla på grejer - jag gillar möbler! och dels måste jag självklart ge props till min gode kamrat Johan som ställer ut.
Och tidigt på lördag bär det av norrut för tre dagar i skidbacken. Det, om något, längtar jag fruktansvärt efter. Det var två år sedan jag senast klättrade upp på ett par lagg så det känns efterlängtat. Och en weekend på hotell tillsammans med Agnes är alltid vansinnigt lyckat. Jag hade tänkt att jag skulle ta med Agnes på en lite folklig skidsemester som jag minns dem; bo i stuga och äta matsäck typ, men som av en händelse råkade jag boka sviten på Mora Hotell istället. Vi får helt enkelt leva med det. Och som av ytterligare en händelse är hotellet utrustat med spaanläggning så man kan få relaxa sig i en bubbelkopp innan supén vilket inte är fel efter en dag i skidbacken. Jaja, det där blir nog bra har jag en känsla av. Gäller bara att hitta alla skidkläder och shit. Det får bli veckans fredagsunderhållning det.
Veckans torsdagsunderhållning stod Calle Schulman för med sitt veckobrev. Som ni kanske sett har det stormat lite runt bröderna efter att de reggat domänen tv4sverige.se och skickat massa mail i olika tv4-profilers namn till höger och vänster. En som rasat på klassiskt kvällstidningsmanér är Steffo Törnqvist. Jag delger er härmed en bit ur Calles veckobrev denna vecka, alla måste läsa;
Kompisar! Nu händer det saker med min och brorsans humorsajt 1000apor.se. Den lanseras i april, men det har redan blivit lite stök runtomkring. Steffo Törnquist är på ett jävla humör. I morgondagens Expressen kallar han tydligen mig och brorsan "två jävla idioter". Vi registrerade domänen "tv4sverige.se", och satte igång att skicka iväg en massa roliga mejl till folk från Steffo. Bland annat till en mycket exklusiv tobaksaffär i Stockholm:
"Hej!
Ni är bussiga och budar över en låda Davidoff Limited Edition till mig? Ska
nämligen bli intervjuad av Svenska Dagbladet, och det vore fint att ha ett
litet negerben att puffa på under tiden. Eller litet och litet. Det vore
mumma att snaska på ett stort jävla negerben, om jag ska vara riktigt ärlig.
Min motprestation: jag garanterar att få in orden "Brobergs Tobak" i den
redaktionella texten. Att min favorit-garre endast kan köpas där.
Buda till TV4, Tegeluddsvägen 3-5. Okay?
Bästa hälsningar
Steffo Törnquist"
Döm om Steffos förvåning när han samma eftermiddag verkligen fick en låda cigarrer budad till sig. Men istället för att bli glad tog det lilla hus i helvete. Det här talade han in på mitt mobilsvar kl. 20:48:
"Steffo Törnquist här - förbannad. Eh... Och en smula besviken också. Eh... Har pratat med Alex och ehhh för mig är det ingen lekstuga. Det är allvar. Och ni har stört mina arbetsrelationer ehhh och jag är väldigt försiktigt med sånt här som ni har drivit med. Jag ser också i ett svar till Patrick Ekwall att syftet var att jag ska se dum ut. Eh... Jag vill höra från dig varför ehhh det är intressant för er att hålla på med det. Eh... 0707 33 36 XX har jag. 0707 33 36 XX. Jag har också bett ehhh... Alex, vilket inte är en vädjan utan en uppmaning att blixtsnabbt ge mig alla mejl ni har skickat i mitt namn så jag får ehhh se vad som står och till vem så jag kan rätta till det. Jag vill också till dig säga som Alex att... Eh... Det får inte... Eh... Förekomma. Ni får inte använda det här i nåt enda... Eh... Syfte eller vid nåt enda eh... Tillfälle. Och jag vill inte ha med er att göra. Tycker det är så jävla omdömeslöst... Och ehhh... Uselt! Och jag vill gärna säga det till dig också. Eh... Så ring mig. Hej."
Så tröttsamt med folk som använder ord som "blixtsnabbt". Tappar all respekt. Och det får mig att göra precis tvärtom. Du får ingenting av oss, Steffo. Bara det här veckobrevet. Det är vår kommunikationsform.
Så. Nu hoppas jag ni förstår att det är dags att regga sig för Calle Schulmans veckobrev och ta del av dråpligheterna på momangen. Maila bara honom på [email protected] (vilken jäkla reklam jag bjuder på här! Va? 18-20 läsare får vetskap om Schulmans helt gratis! Kanske borde maila och be om ersättning...).
Apropå dem är jag mycket imponerad av deras marknasföringsknep. Alex sa i någon intervju häromveckan att de inte budgeterat en enda spänn för att marknadsföra sin nya humorsajt 1000apor.se som kommer i april. Redan i och med hade han fått lite reklam. Sen gör den här busmailgrejen och alla som drabbas gapar och berömmer eller förfäras till höger och vänster i bloggar och intervjuer och fan och hans moster. Svårt att köpa sån uppmärksamhet. Han har nog helt rätt i att de inte behöver lägga egna pengar på att marknadsföra sig, det verkar alla andra göra åt dem. Att Steffo var en sån reklammakare till exempel visste jag inte...
Nja, kaffe nu och sen ett sista ryck innan jag ska dra.
Fridens liljor
P
Flyg
Det har blivit en del resande den senaste tiden. Och det är väl i sin ordning. Två grejer dock som jag måste briefa helt kort.
Varför är det helt omöjligt att avresa i tid? Jag vill inte vara nån trött pendlare som ska klaga på sj typ men what the fuck! På de senaste 6 flighterna har 100 % varit försenade med mellan 15 minuter och två timmar. Och alltid av de mest fantastiska skäl. Första gången det faktiskt var lite jobbigt lät de oss gå ombord på planet innan de upptäckte att det var trasigt. Så vi fick inte gå av utan sitta snällt och vänta. "Hur lång tid tar det då?" kan man tycka är en rätt rimlig förfrågan. Då fick man till svar att det visste de inte. Fine. Kan så vara. Men av vilket skäl vet de inte det? Jo, de vet nämligen inte riktigt hur de ska lyckas laga planet. "Vi vet inte riktigt hur vi ska lösa detta men kollegorna på vårt Servicecenter nere i Danmark ska faxa upp instruktioner". Faxa upp! Jo men det känns ju genast tryggare om ni får några trevliga danska instruktioner via faxen som ni kan följa. Efter knappt två timmar "Vi har nu lyckats åtgärda felet och borde lyckas ta oss iväg inom ett par minuter". Jag vill inte höra den sortens osäkerhet, tack så hemskt mycket! Men vi kom iväg i alla fall, tids nog. Och helskinnade dessutom.
Nästa gång förseningen var sådär genomtrevlig var förra veckan. Denna gång var resan också kvällstid och jag skulle hem till Sthlm. Nu var dock planet försenat redan tidigare under dagen så det blev inte tal om att gå ombord (eftersom planet ej var där) utan vi fick vänta vid gaten, och dessutom bara cirka en halvtimme. Jag reflekterade över huvud taget inte över varför vi var försenade utan satte mig mest och hade heller aldrig tänkt på varför vi var sena om inte den satans kaptenen var snäll nog att berätta det för oss. "Den lilla förseningen beror på att vi tidigare under dagen haft problem med en del rökutveckling i kabinen, men det ska vara löst nu". Detta sa han medan vi taxade mot startbanan och jag har väl aldrig varit så sugen på att hoppa av i farten. "...det ska vara löst nu". Återigen, what the fuck! Hade bara den där Bigglesstalkern hållt snattran hade det ju varit hur chill som helst. Gaah!
Men det som egentligen stör och gnager mig when it comes to flygturer är en liten detalj. Ni känner alla till den där lilla säkerhetsgenomgången de envisas med att köra innan take off? Eftersom de inte säger så där extremt mycket saker man inte kan lista ut så har jag börjat reagera på petitesserna i stället. Jag har lagt märke till att FlyNordic (som jag rest mest med senaste tiden) börjar sin predikan med att berätta om nödutgångarna. Fair enough. Men jag får inte till matematiken riktigt. Det är som om Björn skulle ha skrivit deras manus. Här kommer ett exakt citat av både dagens orerande och förra torsdagens "Dessa plan har åtta nödutgångar - två längst bak, två i mitten av kabinen och två längst fram". Detta har stört och retat mig en mycket lång tid nu. Är det någon som sitter på en skiss av där sabla planen så jag kan få förstå hur 2+2+2 blir 8 och i och med det få peace at last?
Vidare nu, later...
Ibland lovar man grejer
Jaha, ja, det är väl bara att stå vid sitt ord.
I slutet av förra veckan låg jag och klurade på grejer jag skulle vilja göra innan jag somnade (alltså inte vad jag skulle hinna göra just den kvällen utan i livet, eller i alla fall kommande året eller så. Men jag tänkte absolut sova innan jag gjorde något av det jag ville göra, det var jag på det klara med). Hur som helst. Det var inga större grejer, bara kul saker som vore ball att få uppleva. Det är väl lite resor och sånt mest. Och. En grej jag velat se och uppleva sedan ganska länge är en Jay-Z-konsert. Dock är ju karln rätt sparsam med spelningar. Men jag minns att jag sa till A att om Jay-Z skulle spela i Europa inom en hyfsat snar framtid så skulle jag se till att gå. Oavsett var, så länge det var inom Europa.
Så, det tog tre dagar innan nyheten kom.... Ska vi gå? Någon som är intresserad? Det var ju inte riktigt meningen att det skulle bli festivalbesök direkt men jag har ju ändå lovat mig själv. Ska jag stå vid mitt ord?
rutiner
Rutiner.
Jag vet inte riktigt. Hur sunt är det? Egentligen?
Ja, ibland kanske det kan vara bra. Som rutinen att borsta tänderna efter man intagit sin frukost så man blir fresh i munnen (det är för övrigt det enda rätta sättet att göra det på. Jag vet att vissa element borstar innan frukost men det är ingen rutin utan en sjukdom). Eller kanske hur man klär på sig på morgonen. Att man liksom övat in ett problemfritt rörelsemönster för att få på sig plaggen och dra i väg på dagens äventyr. Det är ju bara ett sätt att snabba upp det där lite jobbiga komma-iväg-momentet.
Men vissa rutiner tror jag inte är bra. En klassiker är ju den de lär ut på körskolan. Som att man får lära sig att det tydligen ska vara en dålig idé att ta för givet att det inte kommer någon bil i den där skymda korsningen man passerar varje dag eftersom det aldrig kommit någon där förut. (Här är det läge att berätta en liten hemlighet för er bloggläsare, alla tre av er. När jag var hyfsat grön som bilförare för en sex-sju år sedan brukade jag ibland testa statistiken på just det sättet för att pigga upp annars tråkiga bilresor, till exempel till och från jobbet. "Nu kommer en korsning där det oftast inte kommer någon men där de korsande har företräde, äh, jag chansar och kör" kunde jag tänka ibland. Det var nog inte så smart tänkt).
Vissa rutiner blir ju till tvångstankar också. Som alla de där inte-gå-på-brunnar-öppna-och-stänga-dörren-6000-ggr-inte-ta-i-hand osv.
I dag uppmärksammade jag mig själv på en annan rutin jag har som jag tror många delar, men på lite olika sätt. Vad man först måste göra då man slagit igång datorn för dagen. Det här är hur jag alltid börjar Internetdagen:
Logga in på MSN
Mailen
Bloggar (goddamnit.se, Magnus Uggla, Katrin Schulman, Sjukdomsinsikt, Ken Ring, Sara Pankowski i den ordningen (sorry B))
Tidningar (dn, Aftonbladet, Kingsize, Expressen, Resumé, Dagens Media)
Det är här jag inser att det är något som inte stämmer. De första tre punkterna har jag egentligen inte så mycket emot. Jag kan se logiken i det. Men sen. Ok, kolla bloggar det ligger väl i tiden gissar jag. Men urvalet kanske man kan diskutera? Skit samma. Och sen tidningar. Herregud! Vad är det jag tvångsmässigt måste kolla varje dag? Dn - fair enough, det är ju ändå den enda vettiga tidningen i landet. Aftonbladet? När skrev de något vettigt senast? Norrmalmstorgsdramat? Kingsize, visst jag är intresserad av hip-hop och vill ha kolla på nya släpp och sånt men jag kanske inte måste göra det innan frukost varje dag. Vem tror jag att jag är, liksom? Varför ska det vara så viktigt? Och sen då! Expressen! Varför, Petter, varför? Jag hatar ju för bövelen den tidningen! Men lik förbannat styr mina fingrar in mig på sidan. Varenda dag. Fy Farao för mig. Men sen blir det än värre. Resumé och Dagens Media! Den första är en branschtidning för reklamare i första hand och en mediatidning i andra hand. Jag är ingen reklamare! Visst, jag gillar reklam och är verkligen för det verktyget och jag tycker att det är intressant som kultutyttring men what the fuck! Varför läser jag om det? Varje dag? Den andra, Dagens Media är liknande men kanske lite bredare, för mediafolk överlag liksom. Är jag mediafolk? Nej, just det. Och visst, jag har jobbat lite i den branschen (för sjuhundra miljoner år sen), och jag känner kanske någon (mycket löst) de någon gång har skrivit men jag behöver verkligen inte läsa om skiten hela tiden. Jag är faktiskt inte intresserad! Men återigen leder mina fingrar in mig på skiten varenda eviga dag.
Jag ser ett olustigt mönster här. Som måste brytas. Men hur göra? Kan någon förklara för mig hur jag ska komma ur de här klorna? Jag känner mig rätt löjlig när jag kommer på mig själv med att ha koll på diskussionerna på Resumé men hur ska jag kunna släppa? Någon som har några vettigare tips på morgondatorrutiner?
Nåväl, det här var en liten biktblogg. Någon som har samma problem? Känner du igen dig?
smurf
Retro. Nostalgi. Vintage.
Skärt barn har många namn. När jag gick på högstadiet kom något geni på att man kunde göra om kända låtar med uppitchad röst och kalla det för "Smurf Hits". Jag minns att vi hängde på Gårn (Björklinge Fritidsgård) och kramade ut ett vax med namnet Smurf Hits som någon lagt sina långfingrar på och vi vred oss av skratt. Speciellt var det hits som "Ooh Ahh Smurf a Lillte Bit" och "Smurfabilly Rock" som gick varma.
Det var i samma veva som jag fick upp ögonen för min namne (eller ja, det fick vi väl alla i och med att debuten kom då, 1997-98).
Den stora skillnaden mellan de båda debuterna ovan måste vara att den förstnämnda ganska snart dog ut. Det blev liksom lite tjatigt efter en 6-7 plattor på samma tema. Petter, däremot, har ju fortsatt att leverera hyfsat konsekvent enda sedan den dagen.
Nu har det dock gått cirka 10 år sedan smurfhypen och de brotten mot populärkultur som Smurf Hits innebar har sedan länge preskriberats. Därför värmer dagens fynd ett vintagehjärta lite extra. Jag vrider mig av skratt här borta i Norrland och minns svunnen tid.
Varsågod att gå in på goddamnit.se/raplife omedelbums och förkovras!
Alla måste lyssna!
Synd
Heathcliff Andrew Ledger hittade i går eftermiddag död i sin lägenhet i Soho, NY. Det tycker jag är förbannat synd. 28 år ung och funnen i sin säng omgiven av tabletter. Oerhört onödigt.
Rest in peace Mr Ledger.