nu så...
...ska jag berätta om konserten med Lauryn Hill i tisdags. Det var tjockt! I ärlighetens namn ska jag villigt erkänna att jag inte har så där bautakoll på Lauryn Hill men efter i förrgår är det bara att skaffa sig det...
Agnes har alltid pratat sig varm för Lauryn och bedyrat den goda kvaliteten men jag har faktiskt aldrig lyssnat in mig ordentligt. Men vilken konsert sen. Oj oj. Lauryn visade var det där förbannade skåpet ska stå nånstans. Och det, mina vänner, är rakt i ansiktet på en. "To Zion" för att nämna ett exempel var fullkomligt magisk. Även Fugeesmedleyt hon rundade av med knockade precis vem fan som helst. Hon kan verkligen leverera.
Visst, Lauryn Hill är en diva. Visst, hon börjar ibland sina konserter tre timmar försent för att hon inte kan välja skor (dock inte i tisdags då konserten i princip startade på utsatt tid). Visst, hon har varit dekad och visst, hon kan verka klyschig. Allt det där är skitsamma när hon väl står där (eller står och står, far runt som en sån där tetting de gamla brukar prata om). Lauryn Hill är nämligen en av de få (kanske den enda) där såna trivaliteter inte spelar nån roll. När hon väl går på är hon bäst. Det vet hon och det vet alla i publiken. Jag tror personligen att fröken Hill kan komma undan med precis vad som helst. Förmodligen därför att man som åhörare vet att när hon väl kliver upp på scenen så levererar hon. Hennes röst och utstrålning dominerar. Speciellt rösten, den saknar nog motstycke i alla hennes genrer (vilket i sin tur är så gott som alla genrer). Även om hon börjar konserten med att berätta att rösten är paj så slår den fullkomligt ner en. Pang bom bara.
Gå och se. Så fort ni bara får chansen. Det kommer iallafall jag att göra.
Annars då?
eder
Petter
hur funkar det här då?