alltså, det här med mobbning
Alltså, det här med mobbning.
Tolka mig inte fel nu, mobbning är hemskt och fruktansvärt och allt det där - det är inte riktigt det jag vill belysa. Det som jag däremot fastnat för är det här med skadestånd. Jag förstår inte hur det kan vara kommunens ekonomiska ansvar.
Ok, scenario. Olle är tolv år. Han blir mobbad som fasen i skolan. Det är synd om honom. I hans skola går ett par killar som är svaga människor och dumma i huvet. De trakasserar honom och säger dumheter och kallar honom för, ja vad vet jag, könsord kanske? Naturligtvis blir Olle ledsen och tycker det hela är psykiskt påfrestande. Olles pappa Knut märker efter ett tag att allting inte är helt hundra med hans son. Knut söker upp Olles lärare Leif för att dubbelkolla om han också märkt något. Leif svarar dröjande jakande. Visst har han märkt att Freddan, Stoffe och Nicke inte är helt schyssta mot Olle. Läraren har kanske till och med sagt åt grabbarna vid ett par tillfällen ?men du vet hur grabbar är?. Det vet Knut men han tycker fortfarande inte det är okej. Knut tar så småningom upp detta med Freddan, Stoffe och Nickes familjer själv och berättar att deras söner inte är speciellt vänligt inställda till Olle. Förmodligen kommer någon av föräldrarna bli förfärade och lova bot och ändring medan någon (som själv är understimulerad och gillar mountainbikes av märket Scott och dricker Red Stripe på firmafesten ?för att den är gjord på hampa, som att röka hasch typ?) kommer säga åt Knut att lugna ner sig och ?du vet hur grabbar är?. Efter att det gått ett tag och Olle fortfarande blir mobbad och ingenting egentligen har ändrats bestämmer sig Knut för att det måste till en ändring. Något måste göras! ?Jag stämmer kommunen!? är Knuts lösning.
Det är nu det är läge att ändra rubriken på inlägget.
Alltså, det här med Sverige.
Varför måste vi alltid hitta någon annan ansvarig än den som egentligen är skyldig? Och varför måste vi alltid hitta någon ansvarig över huvudtaget? (Det är lite av ett sidospår - i det här fallet är det solklart vem/vilka som är ansvariga. Barnen själva och naturligtvis deras föräldrar. Men om något pajar i Sverige, kanske på grund av fleråriga felaktiga traditioner eller rutiner, så måste vi alltid ha en fysisk person som får ta smällen. Det är ett sjukt beteende.). Jag kan verkligen inte förstå var och när kommunen blir ansvarig för att ett barn mobbas. Hur fan går det till rent ut sagt? Barn är barn och kan inte (ibland tyvärr för det finns kalla och beräknande 14-åringar som kommer undan med vad som helst bara för att de är just barn) hållas skyldiga. Men vuxna är också vuxna och de kan däremot hållas ansvariga. Knut ska leva djävulen och se till att Nicke, Stoffe och Freddan håller käften och ser till att skaffa sig ett vettigare tidsfördriv än tracka hans son Olle. Med lite pondus och självbevarelsedrift löser han det. Och han löser det med dem och deras familjer. Inte kommunen. Men det landar alltid i skadestånd i slutändan. Inte alltid ett utdömt sådant men väl ett krav. Pengar kan inte ersätta skada som åsamkats en människa fysiskt och/eller psyksikt. Men det kan kanske vara någon form av upprättelse. Men upprättelsen ligger ju i så fall i att den skyldige betalar till den drabbade. Att stämma mobbarnas familjer om det har gått riktigt jäkla långt kan vara en idé. Inte som en lösning men som en kompensation och, som sagt, liten upprättelse.
Tolka mig inte fel nu, mobbning är hemskt och fruktansvärt och allt det där - det är inte riktigt det jag vill belysa. Det som jag däremot fastnat för är det här med skadestånd. Jag förstår inte hur det kan vara kommunens ekonomiska ansvar.
Ok, scenario. Olle är tolv år. Han blir mobbad som fasen i skolan. Det är synd om honom. I hans skola går ett par killar som är svaga människor och dumma i huvet. De trakasserar honom och säger dumheter och kallar honom för, ja vad vet jag, könsord kanske? Naturligtvis blir Olle ledsen och tycker det hela är psykiskt påfrestande. Olles pappa Knut märker efter ett tag att allting inte är helt hundra med hans son. Knut söker upp Olles lärare Leif för att dubbelkolla om han också märkt något. Leif svarar dröjande jakande. Visst har han märkt att Freddan, Stoffe och Nicke inte är helt schyssta mot Olle. Läraren har kanske till och med sagt åt grabbarna vid ett par tillfällen ?men du vet hur grabbar är?. Det vet Knut men han tycker fortfarande inte det är okej. Knut tar så småningom upp detta med Freddan, Stoffe och Nickes familjer själv och berättar att deras söner inte är speciellt vänligt inställda till Olle. Förmodligen kommer någon av föräldrarna bli förfärade och lova bot och ändring medan någon (som själv är understimulerad och gillar mountainbikes av märket Scott och dricker Red Stripe på firmafesten ?för att den är gjord på hampa, som att röka hasch typ?) kommer säga åt Knut att lugna ner sig och ?du vet hur grabbar är?. Efter att det gått ett tag och Olle fortfarande blir mobbad och ingenting egentligen har ändrats bestämmer sig Knut för att det måste till en ändring. Något måste göras! ?Jag stämmer kommunen!? är Knuts lösning.
Det är nu det är läge att ändra rubriken på inlägget.
Alltså, det här med Sverige.
Varför måste vi alltid hitta någon annan ansvarig än den som egentligen är skyldig? Och varför måste vi alltid hitta någon ansvarig över huvudtaget? (Det är lite av ett sidospår - i det här fallet är det solklart vem/vilka som är ansvariga. Barnen själva och naturligtvis deras föräldrar. Men om något pajar i Sverige, kanske på grund av fleråriga felaktiga traditioner eller rutiner, så måste vi alltid ha en fysisk person som får ta smällen. Det är ett sjukt beteende.). Jag kan verkligen inte förstå var och när kommunen blir ansvarig för att ett barn mobbas. Hur fan går det till rent ut sagt? Barn är barn och kan inte (ibland tyvärr för det finns kalla och beräknande 14-åringar som kommer undan med vad som helst bara för att de är just barn) hållas skyldiga. Men vuxna är också vuxna och de kan däremot hållas ansvariga. Knut ska leva djävulen och se till att Nicke, Stoffe och Freddan håller käften och ser till att skaffa sig ett vettigare tidsfördriv än tracka hans son Olle. Med lite pondus och självbevarelsedrift löser han det. Och han löser det med dem och deras familjer. Inte kommunen. Men det landar alltid i skadestånd i slutändan. Inte alltid ett utdömt sådant men väl ett krav. Pengar kan inte ersätta skada som åsamkats en människa fysiskt och/eller psyksikt. Men det kan kanske vara någon form av upprättelse. Men upprättelsen ligger ju i så fall i att den skyldige betalar till den drabbade. Att stämma mobbarnas familjer om det har gått riktigt jäkla långt kan vara en idé. Inte som en lösning men som en kompensation och, som sagt, liten upprättelse.
Kommentarer:
Trackback