UNT och präster
Idag är det lördag och jag är på jobbet. Sådana dagar är normalt sett väldigt lågt belastade med tungt arbete och väldigt högt belastade med tung tristess. Sådana dagar brukar det vara svårt att få tiden att gå. Sådana dagar brukar det mesta kännas jobbigt och sådana dagar känns det mesta man gör rätt meningslöst. Därför brukar jag sådana dagar passa på att läsa UNT, en i stort sett meningslös tidning.
Så även idag. Att läsa UNT och dessutom få det att ta någorlunda tid kräver att man följer ett visst mönster. Först måste man gå ut till högen med dagens tidningar (min avdelning prenumerar inte på tidningen men många andra avdelningar gör det. Dessa avdelningar jobbar dock inte på helgen varför min avdelning har en uppskö med tidningar på just lördagar) och då kommer det första tuffa beslutet. Ska jag välja den där tidningen som är adresserad till 'Vaktmästeriet' eller den som ska till 'RGB'? Eller kanske 'Café Lyktans'? Eller varför inte 'PVITs'? Idag kom jag till slut fram till att Café Lyktan fick bidra med sitt exemplar.
Efter detta ska kaffe hämtas. Då gäller det att ta rätt mugg i hyllan så man kan tvinga ned en extra stor och en normal kaffe i samma mugg. Tar man en för liten mugg rinnner det över och då har man visserligen lyckats få tio extra minuter att gå men samtidigt blivit utsatt för närkontakt med golvet i cafeterian som inte brukar städas så där extremt grundligt på helgerna så det vill man förstås undvika.
Tillbaka till kontoret med kaffet och tidningen således. Då är det äntligen dags för det diskutabla nöjet att läsa tidningen. Det görs i två etapper. Precis så som jag gärna läser andra (riktiga) tidningar börjar jag med att ganska snabbt bläddra igenom hela tidningen och knappt ens skumma rubriker utan mer lita på att det som är intressant nog ändå ska lyckas leta sig fram till min uppmärksamhet. Inget fastnar men det tar ändå en fyra-fem minuter att vända sidorna i sakta mak.
Efter det lägger jag återigen upp tidningen framför mig, ihopslagen med förstasidan uppåt. Jag läser första sidan och inget verkar intressant och sen börjar jag bläddra. Och eftersom jag vill att tidningen ska räcka så länge som möjligt så försöker jag läsa i princip samtliga artiklar. Jag hinner ofta läsa några, säg tre-fyra, stycken innan jag bara måsta sluta läsa artikeln och fortsätta till nästa.
Så gick det inte alls till idag. De första delarna av ritualen med kaffet och skumning av tidning mm var precis som vanligt men då jag skulle börja läsa tidningen fann jag till min oerhörda förvåning en intressant artikel på andra uppslaget redan! Jag blev så tagen att jag läste artikeln två gånger.
En man vid namn Lennart Philipson, professor emetirus Karolinska institutet, hade skrivit ett debattinlägg om avskaffandet av prästutbildningen på universiteten som var lysande. LP tyckte "Nu när statskyrkan inte längre existerar finns det inget berättigande i att prästutbildningen har en egen fakultet. Religionshistoria och ekumenik kan lätt införlivas i de humanistiska fakulteterna, men att statligt stöda en svikande gudstro vid våra lärosäten är ett tecken på konservativ ideologi som snarast bör elimineras.".
LP fortsatte "... i jämlikhetens tecken bör vi skyndsamt avskaffa prästutbildningen med statliga medel vid universiteten i Uppsala och Lund och i stället förankra den i de kyrkliga rörelserna.
Många svenskar är icke troende och förtjänar att respekteras i sina krav på att vilja frikoppla prästutbildningen från våra lärosäten, som ju endast bör bygga på vetenskap och beprövad erfarenhet.".
You go girl!
Varför har jag inte tänkt på det tidigare? Rätta mig om jag har fel men är inte detta något som aldrig diskuteras? Jag har aldrig läst eller hört ett ifrågasättande av lämpligheten att bedriva prästutbildning vid universitetet. Det tycker jag är konstigt. Men nu har iallafall jag bestämt mig för vad jag tycker. Ut med prästerna! Nu! Alla andra säljare utbildas ju internt av de olika arbetsgivarna som Falck Buisness School och allt vad det heter, varför ska kyrkan vara undantaget? Jag säger inte att Svenska Kyrkan och Tron och vad du vill inte ska vårdas som det kulturarv det verkligen är men vi kan inte statligt finansiera godtyckliga utbildningar som endast bygger på åsikter och livsåskådning. Det är naturligtvis viktigt att möjliggöra undervisning i de olika religionerna och livsåskådningar och filosofier osv men det måste ju göras objektivt, inte på det sättet som Prästutbildningen gör det.
Nåja, ville mest bara ventilera mig lite. Läs gärna LPs debattinlägg