p2k

1. Jag har varit på en ö. Den var inte öde men inte heller så jäkla långt ifrån. Tog lilla båten i torsdags och slogs med vågorna. Drällde runt i några dagar för att återvända till riktiga Sverige igen i söndags. Jag ska nedan nämna ett par händelser under min helg i Visby:

* Då jag på torsdagseftermiddagen hade flanerat runt solo i stan nån timme för att kolla läget inföll hungerkänslor. "Alis kvarterskrog" såg trevligt ut och jag tog plats och inväntade min Rhodos med beasås. Det var sport på teve (nåt hockeybockeytönteri) och det var mycket roande då jag upptäckte att jag tagit bästa tevetittarplatsen men satt mig att läsa en bok istället. Mannen med sin stöl och kaffe som kommit direkt från sitt socialgrupp treboende för att avnjuta leken var väl kanske bara halvt road av att sitta bakom mig...

* Sprang på värsta sköna clame for fame-snubben som bragade om sin vänskap med Dogge. Slutade med att jag kom därifrån med ett par TLK-strumpor till Agnes.

* Beafen på bussen från båten mellan busschauffören och två passagerare. Den unge mannen som skrek högan röd var mycket intressant. Men synen straffar sig själv som man brukar säga, den unge mannen missade sitt tåg till Norrköping...


2. Det är fan så intressant med Radko Mladic just nu. Nånting kommer absolut att hända inom en relativt snar framtid. Håller med Bildts förväntningar inför ett eventuellt arresteringsförsök; Förmodligen slutar det med stora skälvan för Mladics del, alternativt att någon av hans närmaste män hjälper till med den saken. Först på tredje plats kommer nog tyvärr en genomförd arrestering. Men intressant blir det i vilket fall som helst. Hoppas de plockar in karln så han kan hjälpa till att räta ut ett och annat frågetecken.

Eftersom det är lördag på jobbet idag har jag en del tid över. Den tiden kan man spendera på lite olika sätt. Många gånger sitter jag helt still och tittar på en vägg. Många andra gånger påmåfåsöker jag på skitsaker på blocket.se. Men några gånger ibland läser jag intressanta människors texter och kan då inte alltför sällan fastna i nåt resonemang som jag måste läsa mer om, gärna allt som skrivits. Idag är en sån dag och det som fångat mina rödspränga ögons intresse är debatten runt James Freys vara eller icke varande som lögnare/sanningsenlig författare. Ramlade av en slump in på Sigge Eklunds blogg där han har skrivit en hel del om diskussionen och om James' möten med Oprah Winfrey och Larry King m.fl.

Jag måste säga att jag roas mycket av hela soppan. Uppenbarligen (för mig) har James Frey haft en fantastik historia att berätta och dessutom varit kapabel att berätta den på ett mycket fängslande sätt (sen har kanske inte allt varit sant men jag anser det irrelevant). Historien har sin grund i någonting som James upplevt och som han vill förmedla sin omvärld. James är en luttrad man och dessutom verksam i den tuffa showbizsörjan och vet att det är mycket (MYCKET!) tufft att få en bok först publicerad och sen pr:ad. Här tror jag James känt det som en bra idé att salta lite på själva sanningen till förmån för historian.

Till slut har James lyckats plita ihop en mycket stark bok (en av förra årets bästa, utan tvivel). Jag tror James är mycket väl medveten om hur han skall gå tillväga för att öka försäljningen och han har säkert, precis som sina kollegor, en dröm om att kunna tjäna lite flis på kuppen. Av den anledningen måste det ha  känts som en av de där efterläntade crackpiporna han drömde om förut när han fick veta att själva Oprah, den allsmäktiga, skulle rekommendera boken för ett helt folk av Oprahslavar. Oprah lovordade och sa åt varenda plastikopererade jänkare (och alla andra) att köpa boken omedelbums. Alla gjorde det (1,77 miljoner ex har sålts hittills) och James blev löjligt tät.

Sen kom bomben där The Smokin Gun sa att allt var lögn och förbannad dikt och jag förstår inte  problemet. Då blev Oprah ledsen i ögat och ringde Larry King då James blev intervjuad där och avbröt intervjun för att beklaga sig för att hon blivit lurad. För att riktigt få ur sig sin besvikelse över att ha blivit blåst bjuder Oprah åter in James till sin pratshow för att förklara sig. Naturligtvis kommer James dit och ber om ursäkt och säger att han lärt sig en läxa och lovar att bättra sig och Oprah hejar på och vips har bokjäveln säkert sålt 177 miljoner i stället för 1,77...

Jag är mycket mycket imponerad av James Frey! Han är kung, tsar och fuckin jävla Tutankamon i pr-konst!

Jag gör som Oprah och säger åt alla att läsa boken för den är jättebra! Läs gärna min recension av boken som jag skrev i somras.

Avslutar med ett citat av Jonas Gardell (står som förord i nån av hans lite äldre böcker):