p2k

Det är väldigt skojigt att UNT.se förvandlats till allt om trädgård bara för att nån pajsare gått och blivit trehundra år.

Alla måste skratta.

Det är nästan ännu roligare om man fördjupar sig lite i UNTs bevakning av eländet. Tidningen i stort gör värsta hajpen av jubileumet, fint så. Men sen, serni, så har UNT en favoritbloggare (som skriver underhållande och bra) som är länkad från förstasidan med bild och allt varje dag, Sara Pankowski, som ger fullständigt fan i vad hennes arbetsgivare har hjärtat nånstans (eventuellt i halsgropen). Det är lite, (väldigt) snällt, Schulmanskt över att gå emot vad resten av tidningen skriver om. Kul. Rubriker som "Killen som får mig att spy" är hilarius med tanke på i vilket forum de publiceras.

P

Alltså det här med communitys - jag blir altid tokhooked.

Lunarstorm - Jag var medlem i lunarstorm en gång i tiden (gymnasiet och kanske året efter som jag var aktiv). Sen när jag tyckte det var för lite cred där började jag utforksa...

Helgon.net - Där är jag fortfarande medlem men använder det i princip endast för att kommunicera med ett par tre personer. Knappast så att jag slirar runt på helgon och letar nya kontakter. Folk där är är ju svinsunkiga. En massa Åh-nej-jag-hatar-mainstrem-så-jag-måste-se-ut-som-alla-andra-gothspöken. Alltså förblir helgon.net nån form av avancerad sms-funktion för mig.

Last.fm - Fortfarande novis där. Verkar vara bra shit dock. Men känns inte så meningsfull för tillfället då vi saknar ljudkort i datorn hemma varför hela den fantastiska delameddigvaddulyssnarpå-grejen blir värdelös. Men jag är övertygad om att Last.fm kommer komma rätt stort när väl vi har en vettig dator.

Whoa.nu - Bara en massa wiggers varför jag inte är speciellt aktiv där heller, men en ganska bra källa om man söker spcifik information om någon konsert (hip-hop olf folks, bara hip-hop) eller artist (se förra parantesen).

Myspace.com - Bäst. Oslagbar community. Det är där jag spenderar absolut mest tid. Även Myspace är naturligtvis roliagre med ett fungerande ljudkort men det finns tillräckligt med människor, bloggar, bilder osv ändå så jag klarar mig.

Facebook.com - Senaste tillskottet. Hittade den för några dagar sedan genom Kalle Liljas blogg men tyckte inte det såg mycket ut. När sen F mailade mig och bad mig bli medlem var jag ju såklart tvungen. Och det ser ut att vara ett bra ställe att hänga på det med.

Alla ovannämnda är jättebra redskap om man inte gillar att umgås med människor på riktigt, verkligen toppen! Men de funkar också om man vill hålla kolla på folk man umgås med utanför sjävla qualitytimen. Dessutom hittar man nångång ibland nya människor. Och ibland, sällan sällan, hittar någon vilt främmande människa mig. Det är spännande och nästan som att träffa nån man aldrig sett förut. Tufft va?

Jag blir så trött. Det har varit Euovision Song Contest eller vad den kallas. Min första (återkommande) fråga blir naturligtvis Varför då? Jag kan verkligen inte se någon poäng med den typen av s.k. underhållning. Den enda distinka skillnaden mellan Eurovision... och andra program där man visar upp mindre intellektullt begåvade människor (?) för om möjligt ännu mindre intellektuellt begåvade tittare, t.ex. Outsiders, måste vara produktionsbudget och tittarsiffror. Men det sistnämnda håller ju som tur är på att ändras. Jag har nämligen tittat lite på siffror och räknat lite.

Jag förstås att svt vill visa skiten så länge det fortfarande drar hyfsad publik. Svt gillar ju att vara så där folkliga som det heter (fyfan). Vi börjar med att rada upp antalet tittare för Eurovision... sedan år 2000.

2000: 3 790 000
2001: 3 585 000
2002: 3 340 000
2003: 3 455 000
2004: 3 555 000
2005: 3 320 000
2006: 3 285 000
2007: 3 425 000

Vi ser då direkt att det visserligen skett en liten ökning sedan förra året men det är knappast statistiskt relevant utan det intressanta är ju vad som hänt över tid. På åtta (8) tävlingar har det totala svenska tittarantalet sjunkit med nästan 400 000 (11,8 %)! Detta kan med fördel jämföras med något av de populärare dagliga programmen (nej, jag säger inte att de programmen är bättre eller sämre än Eurovision) som sänds på någon av de riktiga kanalerna (kanal5, tv6 osv) där man brukar vara nöjd om tittartalet passerar 300 000. Jag vet att då jag jobbade med Big Brother (Återigen, jag värderar inte innehållet men jag kan konstatera att programmet var populärt och vida omdiskuterat på den tiden. Detta var andra säsongen av den svenska versionen bör tilläggas) så brukade de dagliga programmen ha mellan 250 000 och 300 000 tittare. En veckofinal sågs ofta av dryga halvmiljonen.

Vad ger det då? Vart vill jag komma? Jo...

Om tittarantalet på sju år sjunkit med 400 000 så innebär det att det i snitt sjunker med ungefär 57 000 tittare per år. Detta skulle då innebära att det skulle ta ca 59 år innan tittarantalet är lika med noll.  Huva! tänker ni nu Ska det verkligen ta nästan sextio år att bli av med skiten? Nej, naturligtvis inte. För det första brukar alltid tittartal sjunka snabbare och snabbare när väl minskningen blivit kännbar. Jag tror att det för första gången blir ordentligt kännbart då tittartalet kryper under 3 000 000, dvs om ytterligare sju (7) år. Därefter kan vi nog räkna med att raset ökar hyfsat proportionerligt, säg med ytterligare en tredjedel för varje år (57 000 färre tittare det sjunde året (2014) 76 000 färre det åttonde året (2015), 101 000 färre det nionde året (2016) osv).

Detta leder då till att det någonstans runt det trettonde (13) året (från nu räknat, dvs år 2020) så sjunker tittartalet under 2 000 000. Det tror jag blir den kanske viktigaste markeringen som svt tar åt sig. Ge dem ytterligare ett år och vi är nere på ca 1 537 000 tittare. Då (år 2021) kommer svt säga Ajaj, det här går ju åt helvete, aja, vi kör ett år till. Blir det inte en tittarökning då lägger ni ner. Naturligtvis blir det ingen tittarökning (Jag menar, vem är sugen på Andreas Lundstedt då? Han måste ju ha passerat 50 för ett bra tag sen och lets face the facts det brukar inte va helt hälsosamt att leva i kokainschlagervärlden så många år i streck varför Andyboy förmodligen är rätt sliten vid det laget). Tittartalet kommer enligt mina beräkningar år 2022 ligga på 976 000 och iochmed det innebära den absoluta dödsstöten för hela spektaklet. Och det är nog inte en dag för sent med tanke på att det bara kommer vara de ickeeuropeiska länderna som tävlar mot oss. Line upen kommer vara Sverige, Turkiet, Israel och alla ...stan-länder (Kirgizistan, Tajikistan osv). Alla länder får skicka dit fem artister var för att det överhuvudtaget ska bli någon tävling.

Kontenta? Lägg ner skiten nu medan folk (tyvärr) fortfarande uppskattar programmet så slipper ni gå Fångarna På Fortet-ödet till mötes och tjata sönder hela konceptet så folk utvecklar benskörhet bara nån nämner programmet. Italienarna brydde sig visst inte om att skicka något bidrag alls i år (Italienarna har iochförsig länge föregått med goda exempel inom de flesta områden; mat, dryck, lobbyism, organiserad brottslighet, kläder, turism...). I England och Frankrike har också den så kallade festivalen (intressant namn på en sluten tillställning där publiken i princip endast består av journalister och speciellt inbjudna) tappat markant i allmänintresse. Men eftersom det är vår statliga televison som sänder eländet ska vi väl försöka hänga kvar så länge det bara går! Det spelar liksom ingen roll om det bara är utslagna idoldeltagare och gamla dansbandsstjärnor som kan tänka sig ställa upp att representera oss, vi ska va med!



Det här inlägget är skrivet dels som en liten avreagering för mig själv och dels som en liten kommentar till Andreas. Det var hans senaste inlägg som väckte min vrede. Jag gillar dig, det vet du Andreas, men de här raderna provocerade mig något förjävligt "Vi måste sluta bete oss som några finkulturella snobbar i Sverige, och lära oss att gillas samma enkla musik som resten av kontinenten.". I helvete heller! Menar du att jag bara ska ta emot vilken dynga som helst som produceras bara för att de flesta andra råkar tycka det är bra? Du kallar det finkulturell snobb (vilket jag inte kan se något negativt i, honestly) medan jag bara begär att folk ska vara lite selektiva och tänka efter vad det verkligen är de vill ha. Är det ompabompa från Rumänien eller är det inte det? Nån jävla Christen Björkman ska inte komma och tala om jack shit för mig! Talk to the motherfucking hand!

p

ps. Jag får be om ursäkt om det blev en del kraftutryck men det är inte lätt att använda ett vårdat språk när det gäller ovårdad kultur ds.

tre grejer:

En fantastisk trevlig blogg - påminner om en kvinnlig variant av Virtanens blogg innan han blev gammal och trött.

Alex Schulman - han var läsvärd redan på gamla stureplan.se men han är nästan två strån vassare ändå nu på bladet.

days.nu - ett lite mer "riktat" tips, mest för Agnes. Alltså ingenting jag själv kommer begrava mig i men ändå en väldigt vettig sida för den insatte/a.

Ja, ibland lönar det sig. Inte ofta, men det händer att jag drar iväg ett svar på nån fånig tävling om jag råkar kunna svaret och det dessutom bara är att skriva ett mail med sitt namn och rätt svar - inga töntiga motiveringar eller sånt. Häromdagen körde Kingsize en tävling där man skulle veta vilken Beyoncelåt som Ne-Yo skrivit. Rätt svar var naturligtvis Irreplaceable.

Tydligen kommer Ne-Yos senaste på posten. Trevlig fredagsöverraskning!

p

"-Det är väl bra att grabben får ett jobb, så att han inte känner sig vilse i världen, säger utrikesminister Carl Bildt (m) till SVT om att Göran Persson tar jobb som pr-konsult."

Läs hela kommentaren här.

p

"Joe Labero har aldrig fått någon egen show i Las Vegas. Hans förklaring till misslyckandet:
- Det tycks vara omöjligt om man inte är homosexuell, jude eller amerikan, säger magikern till tidningen Kupé."

"En blond svensk viking har svårt att hävda sig mot de hierarkier som styr i Vegas - där makten består av judiska businesssyndikat, amerikanska dollarmiljonärer och homosexuella artistbokare. Men jag ska dit. Förr eller senare, säger han till magasinet."

Man kan ju tro att eftersom det är tidningen Kupé som intervjuar en så kan man säga vad fasen man vill. Och det kan man naturligtvis. Men man bör verkligen inte göra det. Sepciellt inte om man har ambitionen att ha en fortsatt offentlig karriär (jag bara antar att Joe Labero har den ambitionen, helt taget ur luften). Självklart kommer någon trött expressenkorre till pendlare lägga sina vantar på blaskan och lusläsa och drömma om att själv en dag kanske få skriva för ett så fashionabelt magazin som Kupé och få syn på Joes fantastiska orerande.

Läs Expressens artikel här (Det har jag nog aldrig uppmanat till förut).

p

ps. Under en artikeln är en sån där liten gallupgrej till alla läsare Tror du på Laberos förklaring?

52% svarar ja, det ligger nånting i det. Det är nästan roligare än uttalandet i sig. ds

Sara sóm bloggar på unt.se tipsade om ett annat hur-gammal-är-du-test. Jag gjorde det. Det var en ingen munter syn. jag fyller 25 om lite drygt en månad och har redan ganska svår 30-ångest. Då är det inte kul att få veta att min egentliga ålder borde vara... 38,1! Vafan!

P